|
Om föreningen Föreningen Conny och Eva lade upp en
arbetsplan och sökte upp kvarvarande yrkesfolk från de fabriker, som slagit
igen och det fåtal som ännu fanns kvar, och representanter för musikhandlare,
som försålt pianon och flyglar. Arvika, Karlstad, Kristinehamn, Malmö,
Linköping, Örebro, Uppsala, Mjölby, Göteborg,
Härnösand m.fl. orter har besökts genom åren. Många av dem som då berättade
sina livshistorier är nu döda, men deras röster
lever på bandupptagningar. Intervjuer gjordes, arkivhandlingar räddades,
fotografier, broschyrer och reklamtryck insamlades och verktyg sparades. Många pianofabriker
tillverkade även orgelharmonier. Åtskilliga är de frikyrkoförsamlingar som
haft ett harmonium, ibland med två manualer och pedal, i sitt gudstjänstrum.
Inom Svenska kyrkan ersatte man under en period vid 1800-talets slut och
1900-talets början inte sällan piporglar med kammarorglar, som de ofta
kallades. I många hem fanns ett harmonium. I varje klassrum i skolorna stod
ett harmonium. När dessa byttes ut mot pianon miste fabrikerna en viktig
kundkrets. Instrumenten betraktades som otidsenliga och vid 1960-talets slut dog
sålunda de sista verkstäderna och fabrikerna för tillverkning av orglar. En dokumentationscentral
växte fram. När Kungl. Musikaliska akademien 1988 bildade sin Klavernämnd,
fick denna ett nära samband med nämndens verksamhet. Efter akademiens
omstrukturering av sin nämndverksamhet 1993, följde några år av fritt arbete,
innan Föreningen Grundarna var i stort
sett den gamla klavernämndens ledamöter. Föreningens huvuduppgift är att
säkerställa en representativ samling svenskbyggda klaver, orgelharmonier och
självspelande instrument (autopianon och harmonier) för framtiden och att
därmed dokumentera ett stycke svensk industri-, musik- och kulturhistoria. Ur
samlingarna växer utställningar och forskning om instrumenten. Viktiga inslag
i verksamheten är konserter och offentliga föredrag. Vidare planeras
publikationer, inspelningar och kurser bl.a. i hur man vårdar sina klaver och
spelar på dem. Här är det viktigt med kursverksamhet för att ge förståelse
för egenarten särskilt hos de lite äldre instrumenten och angeläget att
anordna masterclasses på de moderna.
|