Det förvånar inte att Sverige hör till de länder, där en levande klavikordtradition överlevde långt in i 1800-talet. Då syftet med den svenska klavikordmodellen var att den skulle ge en stor och ljus klang, hålla stämningen och inte spricka sönder på grund av årstidsväxlingarna i temperatur och luftfuktighet, lyckades instrumentet stå emot det stilistiska och musikaliska trycket från de uppstickande hammarinstrumenten längre än som brukligt var i Europa. Nyproduktionen av klavikord upphörde således inte i Stockholm vid mitten av 1820-talet, i landsorten vid en ännu okänd tidpunkt, även om det yngsta kända instrumentet, gjort av Adan Bergstedt, är daterat ”Björkö 1834”. Därefter användes det åtminstone till 1850-talet i - såvitt känt är - vissa grupper av kyrkomusiker och folkskollärare. Mycket litet är känt om denna process av utdöende. I nuläget är 59 klavikord kända från svenskt 1800-tal – 54 av dem gjorda i Stockholm av instrumentmakare i den svenska traditionen, 4 av byggare i landsorten. Därtill vittnar skriftkällor om en klavikordproduktion i verkstäder, från vilka inga instrument bevarats. Denna sena produktion, som levt kvar utanför Stockholm, synes på ett eller annat sätt vara förknippad med orgelbyggare och organister. Ett regelbundet klavikordbygge av domkyrkoorganisten och director musices i Karlstad Johan Westman (1760-1840) kan beläggas runt 1800. Klavikordbygge hade alltid varit en del av produktionen i den s.k. Linköpingsskolan inom svenskt orgelbyggeri med sena namn som Pehr Schiörlin (1736-1815), hans son Jonas Fredric (1785-1821) och gesällen Lorets Petter Lorin (1759-1827). Även organisten Carl Törnbom (1785-1860) i Skärkind inte långt från Linköping var instrumentmakare (hammarinstrument, svenska lutor) med kunskap om klavikord. En sen tillverkning av klavikord kan knytas till Småland. Snickaren Adam Bergstedt (1766-1846) hade en serietillverkning av klavikord och tafflar. Även om han flyttat runt i Småland, torde hans instrument ha gjorts sent i den period, då han bodde i Björkö (ca 1820-1835). Det är inte känt när och var han lärde, men det finns anledning förmoda att han haft förbindelser med Linköpingsskolan. Organisten Johan Salomon Wilander (1832-1873), född i Burseryds socken, har efterlämnat ett klavikord. Då Wilander flyttade till Göteborg 1863, framstår 1850-talet som den troliga tillkomsttiden för instrumentet, varigenom det kan vara det yngsta klavikord, som byggts i Sverige under instrumentets klassiska tid. Litteratur: Om det svenska klavikordet se Eva Helenius-Öberg, Svenskt klavikordbygge 1720-1820. Musikmuseets skrifter 12. Stockholm & Uppsala 1986.