Guldflygeln

Johan Gustaf Malmsjös (1815-1891) fabrik räknas som en av våra förnämsta genom tiderna. Han var skåning och lärde vid 1830-talets slut hos pianomakaren Olof Berndt Ekström i Malmö. Det var nära till Köpenhamn, där Malmsjö åren 1838-1842 var anställd hos Andreas Marschall, som var Nordens då ledande pianobyggare. 1843 flyttade han så till Göteborg, där han den 1 december detta år undertecknade sin skrivelse att få öppna eget. Produktion och anställda växte snabbt, och runt 1860 hade man mekaniserat fabriken. Det var långt före övriga pianofabriker i Sverige.  Malmsjö är känt för sina kvalitativt högtstående och klangsköna instrument. Fabriken premierades med otaliga utmärkelser vid och konst- och industriutställningar och var klart i nivå med de bästa utländska.

Utan tvekan är denna praktflygel från Malmsjö med serienumret 8800 (1908) en av de vackraste i sitt slag, som gjorts i Sverige. Med stommen i mahogny är den översållad med geometriskt formade intarsiaarbeten i mässing och olikfärgade träslag, vilket ger flygeln ett stramt men ändå behagfullt och förfinat intryck. Det cembaloliknande understället upphäver mycket av instrumentets tyngdverkan och bidrar till en förnimmelse av svävande elegans. Flygelns dekorationer uppvisar stilistisk och hantverksmässig släktskap med jugendmöblerna i salongen i Mössebergs Kurort (Vintersanatoriet) i Falköping, som är ritade av arkitekten Axel Lindegren (1860-1933) och utförda av Bröderna Eriksson i Taserud (Arvika). Sannolikt har vi också här männen bakom Guldflygelns yttre, särskilt som Axel Lindegren vid denna tid även ritat ett piano med besläktad dekor åt Malmsjö för Stockholmsutställningen 1909.

Flygeln kan ursprungligen ha varit beställd för Mössebergs Kurort men inte blivit klar i tid till invigningen i november 1907. I salongen står nu en svart konsertflygel från Grotrian, som bryter av stilistiskt mot arvikamöblerna. Instrumentet  skulle ha varit med på Konst– och Industriutställningen i S:t Petersburg 1908 men kom aldrig iväg. Det var sannolikt med på Stockholmsutställningen 1909. Enligt utställningskatalogen visades där en ”salongsflygel i mahogny med inläggningar af mässing och olika träslag, komp. af Axel Lindegren, utf. och utst. af J.G. Malmsjös pianofabrik, Göteborg”. Flygeln stod sedan i Malmsjös försäljningslokal vid Avenyn, där den köptes 1912 av direktören vid Göteborgs Handelsbank Claes Andersson, vars dotter Margareta Orrenius (1915-2006) berättat om flygeln fram till ca 1970, då den lämnade den närmaste familjen. Flygeln är nu deponerad  i Klaverens Hus för försäljning till oss (KH 380).

                      Märkligt nog finns ytterligare en flygel av Malmsjö med serienumret 8800. Det är en svart konsertflygel (D-flygel), som även den finns i Klaverens Hus (KH 207).

Stumpiano

Pianisten Tore Uppström har donerat ett stumpiano (KH 192) till Klaverens Hus, som är det första i sitt slag i samlingarna. Det fungerar som övningsinstrument med fem stumma oktaver och ligger i en uppvikbar låda, som vilar på ett stativ av trä. Det är tyskt och bör kunna tidsbestämmas med hjälp av patentnumret.
Tore fick det vid 1960-talets slut av pianisten Astrid Berwald (1886-1982) i samband med att han intervjuade henne för sin bok Pianister i Sverige. Astrid Berwald, sondotter till tonsättaren Franz Berwald (1796-1868), sägs i sin tur vid något tillfälle ha lånat ut det till Wilhelm Stenhammar (1871-1927), välkänd pianist, tonsättare och dirigent. Genom dessa tonkonstnärer förmedlar stumpianot ett unikt stycke svensk pianohistoria och pianokultur.

Modell till piano

Modell till piano gjord i januari 1963 av förman Yngve Norrby vid Malmsjös pianofabrik i Arvika (KH 230). Modellen i klarrött, som är 43,5 cm lång, 31 cm hög och 15 cm bred över klaven, har tre pedaler och är invändigt försedd med resonansbotten med steg och basbrygga pålimmade.