För inte så länge sedan fanns i snart sagt varje svenskt hem ett piano. Att lära sig spela klaver hörde bokstavligen till god ton, som grundade sig på en månghundraårig tradition. I lika lång tid har konsten att tillverka klaverinstrument odlats och förädlats, men i modern tid har musiklivet successivt omvandlats, så att skiftarbete, massmedia, syntkulturer och datorer förändrat människors musikvanor.

Ännu på 1930-talet fanns bara i Stockholm dussinet pianofabriker, men lågprisimport och högt kostnadsläge åstadkom en strukturomvandling, så att inte en enda pianofabrik finns kvar längre i hela landet - Malmsjö, Hoffmans, Löfbergs, Östlind & Almquist m.fl., alla har de upphört. Hos oss har en 235-årig tradition från ca 1750 till 1984 brutits kanske för alltid.

Pianofabrikerna bevarade och förde vidare yrkeskunskap och märkestraditioner. Där utbildades och verkade tekniker, stämmare och intonatörer, som också skötte de instrument man sålde på öppna marknaden. Den dagen fabriksportarna slogs igen för alltid, skingrades yrkesfolket och med dem den kunskap de odlat i en unik miljö.

I alla tider har pianobyggarna brottats med samma fysikaliska lagar, vilket givit en mångfald, av skaparlycka och hantverksglädje präglade lösningar på de tekniska problem de mött. Det skulle dröja ända fram till ca 1920, innan vi kan tala om en standardiserad tillverkning, och ännu på 1960-talet gjordes de sista nykonstruktionerna av Georg Bolin.

Men pianots historia i Sverige är långt ifrån klarlagd. Exempelvis finns ingen samlad framställning i ämnet att låna på våra bibliotek, ingen lättillgänglig litteratur om svenska pianon, som dock genom sin spridning i så hög grad förtjänar beteckningen folkliga instrument. Samlingarna i våra museer avspeglar företrädesvis perioderna före 1850, medan motivationen att bevara yngre instrument varit väsentligt lägre.

Kvar i svenska hem finns ännu många välklingande instrument, som vittnar om den kvalitativt högtstående produktion vi haft. Äldre klaver från 1700- och 1800-talen såsom hammarklaver, hammarflyglar, skåpflyglar, pyramidflyglar, tafflar, kabinettpianon och pianinon kan däremot ha tystnat och övergått till att bli hantverks- och kulturhistoriska vittnesbörd från sin respektive tid.

För att få perspektiv på utvecklingen och förstå den är det viktigt att bevara ett beläggsexemplar av och samla dokumentation om varje svensk pianomodell från 1700-talets spröda skapelser till Malmsjös sista modell. Många instrument är i dag förstörelsehotade. Medan forskning pågår, försvinner ett väsentligt källmaterial.

Därför är det viktigt att värna svensk klaverkultur och förverkliga ett Klaverens hus, dit unika förstörelsehotade instrument kan räddas in för framtida forskning, teknisk dokumentation, varsam klanglig restaurering och exponering i offentlig utställning, en njutning och fest för öga och öra!